Tävlingsdebut i helgen och 3-åringar
Jaha! Då var det dags för tävlingsdebut då! Inofficell lydnad(träningstävling) på lördag med start 10.00 och på söndag är det Officiell appellklass spår! Det ska bli så spännande!
Har drömt om det och vaknade med hjärtklappning! Jisses...
Men hur eller hur så kommer det bli kul! Och en hel del DK...
En liten polett har nog trillat ner hos Midas med framförgåendet. Först tänkte jag hoppa över det momentet, men det är bättre att få chans till nån poäng än ingen... För hoppar jag över får jag garanterat 0.
Hopp över hinder är oxå ett stort DK på!!! I övrigt känns han bra! Det är linförigheten som är lite så där... Tror jag är orolig för kontakten och då blir han ofokuserad. Men jag fick goda råd igår, och tar till mig allt...
Igår var sista kurstillfället för säsongen och innan tävlingen. Jag och Midas var de enda kursdeltagarna... Inte för att det störde mig. Vi åkte o la ett spår...som gick skit i mina ögon. Sedan gjorde vi ett matte/husse spår, och det vill jag lova, jag hörde hur den där nosen jobbade på honom när han kom närmare. Han till och med skällde innan de släppte på honom.... Så nog kan han alltid. JAG däremot måste UPPMUNTRA och STÄRKA honom MER...
Och så till 3-åringen då... Vilken unge. Den mest älskvärda och underbaraste... Men så hoppar det där trotsmonstret i han och vi kan bråka sjuhelsike... Han skriker och gormar (undrar om han har DET från mig?). Ibland kommer det ett slag eller en liten spark. Ibland kan han vara riktigt elak mot hunden oxå. Tim satt bredvid Midas och fick tag i huden och liksom bakade kaka mot revbenen...Då såg jag att Midas ville säga ifrån och sa till Tim att det inte var okej och att hunden kunde bli arg och bitas, "Nej, Midas snäll inte bitas" sa Tim och drog honom i öronen istället... Då var det bara att lyfta bort den där 3-åringen...
Och sen så är han en ängel mellan varven, allt som oftast faktiskt... Men minst en gång om dagen måste man bråka med mamma. Med pappa händer det sällan...knappt en gång i veckan.
Må bäst
Har drömt om det och vaknade med hjärtklappning! Jisses...
Men hur eller hur så kommer det bli kul! Och en hel del DK...
En liten polett har nog trillat ner hos Midas med framförgåendet. Först tänkte jag hoppa över det momentet, men det är bättre att få chans till nån poäng än ingen... För hoppar jag över får jag garanterat 0.
Hopp över hinder är oxå ett stort DK på!!! I övrigt känns han bra! Det är linförigheten som är lite så där... Tror jag är orolig för kontakten och då blir han ofokuserad. Men jag fick goda råd igår, och tar till mig allt...
Igår var sista kurstillfället för säsongen och innan tävlingen. Jag och Midas var de enda kursdeltagarna... Inte för att det störde mig. Vi åkte o la ett spår...som gick skit i mina ögon. Sedan gjorde vi ett matte/husse spår, och det vill jag lova, jag hörde hur den där nosen jobbade på honom när han kom närmare. Han till och med skällde innan de släppte på honom.... Så nog kan han alltid. JAG däremot måste UPPMUNTRA och STÄRKA honom MER...
Och så till 3-åringen då... Vilken unge. Den mest älskvärda och underbaraste... Men så hoppar det där trotsmonstret i han och vi kan bråka sjuhelsike... Han skriker och gormar (undrar om han har DET från mig?). Ibland kommer det ett slag eller en liten spark. Ibland kan han vara riktigt elak mot hunden oxå. Tim satt bredvid Midas och fick tag i huden och liksom bakade kaka mot revbenen...Då såg jag att Midas ville säga ifrån och sa till Tim att det inte var okej och att hunden kunde bli arg och bitas, "Nej, Midas snäll inte bitas" sa Tim och drog honom i öronen istället... Då var det bara att lyfta bort den där 3-åringen...
Och sen så är han en ängel mellan varven, allt som oftast faktiskt... Men minst en gång om dagen måste man bråka med mamma. Med pappa händer det sällan...knappt en gång i veckan.
Må bäst
Kommentarer
Trackback
