Årets första utställning och lite annat!
Årets första utställning avklarad!
Jag fick be om hjälp att visa Midas då jag pga graviditet fått bäckenuppluckring inte fixar att springa (inte ens med bälte). Gå utan bälte är inte tal om...
Snälla Camilla ställde upp och det där gjorde hon och Midas med bravur. Magkänslan sa att det kunde gå bra igår... Vaknade med en bra känsla och en bra nervositet!
Midas fick Excellent och CK (den enda med svans faktiskt och trots domarens påstådda förkärlek för slanka hundar) och blev sedemera 3:a bästa hane på Nybro BK!
Kritiken: " över medelstorlek kraftig utm helhet prop. maskulint huvud parallella linjer bra ögon och öronbra över och underlinje bra skulderläge bra lår ngt knappt vinklad has kraftig benstomme bra tassar jämna vägvinnande steg tillräckligt påskjut bra päls bra temperament o arbetslust välvisad"
Jättestolt och nöjd! Nu får jag hoppas att jag inte ska behöva dras med bäckenuppluckring resten av graviditeten, för det vore kul att ställa själv!!! Han blir verkligen bättre och bättre för var gång.
Den 12 juni ska jag ju som jag tidigare nämnt tävla i appellklass spår med Midas! Denna veckan innan utställningen har jag vart erkänt dålig på att träna! Läggande och apportering har vi kört. Men framförgående är mottigt och jag är väldigt osäker! Det som funkar är naturliga dragplåster som familjen eller spännande grannar och även att slänga hans kamptrasa framför honom och sedan säga före före före hela tiden! Men det går trögt... Går inte att ta bort draget liksom! Platsliggning och inkallning känns helt tryggt!
Imorn på kursen ska vi spåra igen! Ska bli helkul!
Men vilken vecka det kommer bli! Först ska jag på ultraljud i västervik imorn o måste passa på o köpa lite mammakläder och en solhatt till Tim! Sen ska jag hinna förbi Clara och säga hej! Och sedan bär det av på kurs med kurt. På torsdag är det psykolog i Vimmerby och läkare i Hultsfred. Sen ska det väl städas och tvättas och vilas och umgås med familjen och träna hunden. Men dygnet har ju 24h så jag får nog ihop det.... ;)
Jag fick be om hjälp att visa Midas då jag pga graviditet fått bäckenuppluckring inte fixar att springa (inte ens med bälte). Gå utan bälte är inte tal om...
Snälla Camilla ställde upp och det där gjorde hon och Midas med bravur. Magkänslan sa att det kunde gå bra igår... Vaknade med en bra känsla och en bra nervositet!
Midas fick Excellent och CK (den enda med svans faktiskt och trots domarens påstådda förkärlek för slanka hundar) och blev sedemera 3:a bästa hane på Nybro BK!
Kritiken: " över medelstorlek kraftig utm helhet prop. maskulint huvud parallella linjer bra ögon och öronbra över och underlinje bra skulderläge bra lår ngt knappt vinklad has kraftig benstomme bra tassar jämna vägvinnande steg tillräckligt påskjut bra päls bra temperament o arbetslust välvisad"
Jättestolt och nöjd! Nu får jag hoppas att jag inte ska behöva dras med bäckenuppluckring resten av graviditeten, för det vore kul att ställa själv!!! Han blir verkligen bättre och bättre för var gång.
Den 12 juni ska jag ju som jag tidigare nämnt tävla i appellklass spår med Midas! Denna veckan innan utställningen har jag vart erkänt dålig på att träna! Läggande och apportering har vi kört. Men framförgående är mottigt och jag är väldigt osäker! Det som funkar är naturliga dragplåster som familjen eller spännande grannar och även att slänga hans kamptrasa framför honom och sedan säga före före före hela tiden! Men det går trögt... Går inte att ta bort draget liksom! Platsliggning och inkallning känns helt tryggt!
Imorn på kursen ska vi spåra igen! Ska bli helkul!
Men vilken vecka det kommer bli! Först ska jag på ultraljud i västervik imorn o måste passa på o köpa lite mammakläder och en solhatt till Tim! Sen ska jag hinna förbi Clara och säga hej! Och sedan bär det av på kurs med kurt. På torsdag är det psykolog i Vimmerby och läkare i Hultsfred. Sen ska det väl städas och tvättas och vilas och umgås med familjen och träna hunden. Men dygnet har ju 24h så jag får nog ihop det.... ;)
Träningskul!
Å så kul vi har! Jag och hunden!
Igår (söndag) så åkte vi till Grimmestorp och kompisen Camilla med aussien Santos! Vi la först ett spår, sedan tränade vi lite platsliggning, inkallning och framförgående. Hundarna fick även busa lite! De är nog bästa kompisar, så att träna ihop så där var väldigt nyttigt! Så till spåret då; de gick inge vidare, dels pga värmen(trött hund), dels pga träningen innan (han var nog trött av de oxå) och så var han lite ofokuserad. Santos tappade en vinkel i spåret, vilket han visst inte brukar göra. Så träning innan får bli platsliggning eller ingen alls. Efteråt åkte vi och badade och apporterade petflaska i en liiiten sjö! Härligt! :)
Men jag kan inte säga att jag åkte hem missnöjd. För hur nyttigt var det inte att träna ihop, två hundar som BARA brukar gå promenader och busa... Super nyttigt! Det MÅSTE vi göra om!
Så idag då, efter lysande besiktning och morgonshopping och lämnat Tim på dagis, så åkte jag till Torsmålen för spårträning igen. För att utesluta vad gårdagens mindre bra spår berodde på.
Jag åkte iväg och kom efter en bit på att jag glömt hans mat jag skulle lägga i spåret(hans motivation), men levergodis fick duga!
Jag la ett ca 150 m långt fältspår med lätt vinkling. Tre 1a stegen 1 godis varje steg, sedan vartannat steg osv osv med långsam ökning. På slutet blev det 9 steg mellan godisarna tror jag! Jag la två apporter och vid slutapporten många små godisar!
Jag hade med mig en god bok som jag läste i väntan! Och då slog det mig att hundtiden kunde slås ihop med trevlig egen tid! Efter ca 50min gick vi fram till spårstarten. Där fick Midas lägga sig medans jag kasta ut spårlinan och kopplade på den! Jag visade på honom spåret med kommando denna gång. Han gick i stort sett klockrent och tog nog bara 3-4 godisar (slutet ej inräknat) på hela vägen. Tappade lite lite i vinkeln(som var en lätt böj). Men han kom i mål med en lycklig matte!
Idag har faktiskt lydnadsträningen legat på is! Får ta de imorn förmiddag när Tim är på dagis! Då står främst framförgående och läggande under gång på schemat!
Må gott i värmen
Igår (söndag) så åkte vi till Grimmestorp och kompisen Camilla med aussien Santos! Vi la först ett spår, sedan tränade vi lite platsliggning, inkallning och framförgående. Hundarna fick även busa lite! De är nog bästa kompisar, så att träna ihop så där var väldigt nyttigt! Så till spåret då; de gick inge vidare, dels pga värmen(trött hund), dels pga träningen innan (han var nog trött av de oxå) och så var han lite ofokuserad. Santos tappade en vinkel i spåret, vilket han visst inte brukar göra. Så träning innan får bli platsliggning eller ingen alls. Efteråt åkte vi och badade och apporterade petflaska i en liiiten sjö! Härligt! :)
Men jag kan inte säga att jag åkte hem missnöjd. För hur nyttigt var det inte att träna ihop, två hundar som BARA brukar gå promenader och busa... Super nyttigt! Det MÅSTE vi göra om!
Så idag då, efter lysande besiktning och morgonshopping och lämnat Tim på dagis, så åkte jag till Torsmålen för spårträning igen. För att utesluta vad gårdagens mindre bra spår berodde på.
Jag åkte iväg och kom efter en bit på att jag glömt hans mat jag skulle lägga i spåret(hans motivation), men levergodis fick duga!
Jag la ett ca 150 m långt fältspår med lätt vinkling. Tre 1a stegen 1 godis varje steg, sedan vartannat steg osv osv med långsam ökning. På slutet blev det 9 steg mellan godisarna tror jag! Jag la två apporter och vid slutapporten många små godisar!
Jag hade med mig en god bok som jag läste i väntan! Och då slog det mig att hundtiden kunde slås ihop med trevlig egen tid! Efter ca 50min gick vi fram till spårstarten. Där fick Midas lägga sig medans jag kasta ut spårlinan och kopplade på den! Jag visade på honom spåret med kommando denna gång. Han gick i stort sett klockrent och tog nog bara 3-4 godisar (slutet ej inräknat) på hela vägen. Tappade lite lite i vinkeln(som var en lätt böj). Men han kom i mål med en lycklig matte!
Idag har faktiskt lydnadsträningen legat på is! Får ta de imorn förmiddag när Tim är på dagis! Då står främst framförgående och läggande under gång på schemat!
Må gott i värmen
Spårträning
Tydligen ska den här kursen jag går påverka mig på många sätt.
Tävla tänker jag göra den 12e juni, sen får vi se hur det går. Min första appelltävling någonsin...
Tanken på det gör mig faktiskt blödig. För även om jag haft hundar tidigare, har jag aldrig haft förmånen att bejaka mitt intresse på detta vis. Och jag har aldrig tidigare kunnat träna så med hund som nu. Så på ett sätt känns det som om det är min FÖRSTA hund. (Jag har faktiskt haft tre hundar tidigare; schabrador, långhårig schäfer och så älskade Roscoe-oxå schäfer).
Och ändå är detta hunden med stora träningsmöjligheter. Med de andra hundarna bodde jag hemma och var väldigt påverkad av min mors syn på hundägande. Kan påpeka att hon är hundrädd, det är INTE jag. Men annars hennes sätt att förhålla sig hundägande. Jag hade inte gott om pengar till kurser och valpkurs kändes som mamma tyckte det räckte med. Har man lärt hunden de grundläggande sakerna som sitt, ligg och inkallning, ja men då har man det KLART!
Men en hund behöver mer än så.... Dessa tre hundar har lärt mig en massa saker. Kanske inte just så mycket under tiden som efteråt...
Så nu står jag här med min Midas och är min uppfödare evigt tacksam för att jag fått denna möjlighet. Jag förvaltar den på bästa sätt under mina förutsättningar. Men det jag funderar över är hur jag kommit hit. Hur jag och Midas kommit hit. Shit vad jag slitit mig i håret över denna hund. Men jag är nöjd med hur han är till vardags. Och för varje träning blir jag mer och mer nöjd med hur han är och träna med oxå!
Nu blir jag gråtfärdig... Igår på träningen så körde vi linförighet. Midas gick jättebra, hade fiiiin kontakt hela tiden. Men jag går som en osäker nedtryckt liten människa. Stephanie sa att jag skulle gå rak i ryggen mm mm. Detta fick mig att inse att även med hunden kan jag träna min självkänsla.... Jag trodde den var bättre, men det är den inte. På appellplanen känner jag mig som en nolla och väldigt liten. Och osäker.
Och därför är stödet från kursledarna helt fantastiskt!
Men nu har jag inte tid med det här. Jag och Mids ska ut i skogen och sen blir det ett kort träningspass på gräsplan vid skolan. Apport och läggande under gång!
Krams
Tävla tänker jag göra den 12e juni, sen får vi se hur det går. Min första appelltävling någonsin...
Tanken på det gör mig faktiskt blödig. För även om jag haft hundar tidigare, har jag aldrig haft förmånen att bejaka mitt intresse på detta vis. Och jag har aldrig tidigare kunnat träna så med hund som nu. Så på ett sätt känns det som om det är min FÖRSTA hund. (Jag har faktiskt haft tre hundar tidigare; schabrador, långhårig schäfer och så älskade Roscoe-oxå schäfer).
Och ändå är detta hunden med stora träningsmöjligheter. Med de andra hundarna bodde jag hemma och var väldigt påverkad av min mors syn på hundägande. Kan påpeka att hon är hundrädd, det är INTE jag. Men annars hennes sätt att förhålla sig hundägande. Jag hade inte gott om pengar till kurser och valpkurs kändes som mamma tyckte det räckte med. Har man lärt hunden de grundläggande sakerna som sitt, ligg och inkallning, ja men då har man det KLART!
Men en hund behöver mer än så.... Dessa tre hundar har lärt mig en massa saker. Kanske inte just så mycket under tiden som efteråt...
Så nu står jag här med min Midas och är min uppfödare evigt tacksam för att jag fått denna möjlighet. Jag förvaltar den på bästa sätt under mina förutsättningar. Men det jag funderar över är hur jag kommit hit. Hur jag och Midas kommit hit. Shit vad jag slitit mig i håret över denna hund. Men jag är nöjd med hur han är till vardags. Och för varje träning blir jag mer och mer nöjd med hur han är och träna med oxå!
Nu blir jag gråtfärdig... Igår på träningen så körde vi linförighet. Midas gick jättebra, hade fiiiin kontakt hela tiden. Men jag går som en osäker nedtryckt liten människa. Stephanie sa att jag skulle gå rak i ryggen mm mm. Detta fick mig att inse att även med hunden kan jag träna min självkänsla.... Jag trodde den var bättre, men det är den inte. På appellplanen känner jag mig som en nolla och väldigt liten. Och osäker.
Och därför är stödet från kursledarna helt fantastiskt!
Men nu har jag inte tid med det här. Jag och Mids ska ut i skogen och sen blir det ett kort träningspass på gräsplan vid skolan. Apport och läggande under gång!
Krams
